Saknar tiden då man var liten!

Minns du när man var liten?
Det fanns inget som kallades skitsnack. När kärlek bara var en puss på kinden. Och den största rädslan var monstret under sängen. Höjden av smärta var när barbiedockan tappat benet eller bilen tappade hjulet.

Det kändes som om man hade hela världen i sina händer. Fanns inga bekymmer, inga problem, att man bara kunde krypa upp i mammas famn när man var ledsen över något och sen var allting bra. Man kunde vara som man var och gå ut och träffa vem som helst. Man sprang ju bara upp till lekparken och träffade massa nya barn och började leka direkt med dom och blev bästisar. Nu går man ut med dom vänner man har, man börjar inte prata med första bästa kille/tjej i sin ålder direkt, utan man håller sig lixsom på avstånd. Allt var så enkelt när man var liten. Man längtade tills man skulle bli stor och få göra saker man inte fick annars, som smink osv. Man trodde då att det var så mycket bättre att vara större. Det är nu alla känslor kommer, alla problem, eget ansvar, att behöva växa upp och sen bli en vuxen människa. Det är ju det som är menningen med livet.

Nu är skitsnack som vardagsprat. Kärlek har blivit mycket svårare. Den största rädslan är att förlora dem man älskar allra mest. Värsta gråten är när den du älskar mest över något annat sårar dig.

Ibland vill jag bara vara liten igen..♥

 

                                                                                                                                 Emelie solsten

 

alltså seriöst emelie, vill bara nypa dig i kinderna haha! så himla go är du vännen <3